Ensamma Mamman

"All this time

All this time with you

Really loved me

Despite my faults. " 

" Finally home now

And I try to accept that

you´re gone

Wish I could have

Been there fore you all along "

Jag behöver semester. Inte från jobbet, det är ju fan som semester.
Nä, semester från mitt liv.
Mitt humör går upp och ner som en bergochdalbana. Glad, ledsen, grinig, hoppfull, tom, förbannad.
Minsta lilla får mig att gå igång. Jag känner inte för att göra något alls. Vill mest bara dra täcket över huvudet.

Jason har idag haft en härligt trotsig dag. Eller ska jag säga em. På dagis var han ju som vanligt påstrålande humör. Glad och positiv hela tiden.
Sen kommer jag och hämtar honom. Han är arg i bilen för att jag inte hade med någon napp. Vi kommer hem och han blir lite gladare när jag tar ur honom ur bilen och sätter ner honom. Sen blir vi arga igen då jag inte tycker att det är en bra idé att springa och leka på parkeringen. Väl inne så fortsätter den ilskan. Inget jag gör är bra.
Byter kläder på honom till shorts, på med skorna igen. Vi gr ut för att gå bort till garaget och hämta hem mercan. Jason kör sin vagn och humöret stiger igen. Halvvägs framme blir han trött i sina små ben. Försöker då sätta honom i vagnen men då blir vi arga. Sätter ner honom på marken och vi blir arga. Bär honom en biit, men han är inte världens lättaste kille. Sätter honom i vagnen under vilda protester, vilket fortsätter ända fram till garaget.
Väl där så är det ingen där. Klockan är 15:30 och det är helt tomt. Hur ofta händer det lixom?? Men självklart när jag behövde komma in.
Var bara att gå hem igen, med en protesterande Jason i vagnen.
Hemma så fikar vi, och leker sen. Vilket funkar bra, tills att Jason får för sig att bitas och slåss. Då han inte lyssnar när jag säger nej så avbryter jag helt enkelt leken.
Går ut i köket och tar tag i disken istället. Detta funkar en stund, tills att Jason tycker att jag är världens tråkigaste morsa och slänger sig på mina fötter, drar i mina kläder och skriker.
Fixar färdigt det sista med Jason på höften. Min rygg kommer säga upp sig på allvar en dag *pust*

Nu är det lite lugnt då kvällens höjdpunt är här, Bolibompa ;)
Imorn har jag ett par timmar för mig själv, då blir det stranden ensam. Bara jag och solen...fan vad gött.
Nä, nu kanske det snart är min tur att åka på lite "semester". X är i Finland hela helgen, och är inte hemma förrän måndag.
"Felet" är väl bara att jag skulle ha väldigt svårt att lämna Jason så många dagar. Och även om jag har haft möjligheten att åka bort tidigare helger har jag valt att vara hemma med familjen istället. Har velat ta vara på de helger vi har tillsammans, spciellt under sommarsäsongen. Vilket många ggr då har resulterat i att jag sitter ensam med Jason i alla fall.
Dags att försöka tänka på mig själv lite kanske.

Måste bort och hämta mercan oxå, eller försöka i alla fall. För den står tydligen inte bra där den står. Varför ställa den där då, är min fråga??

Igår var det jobb och sen kalas för X systerdotter som fyllde 18. Solen som lyst med sin frånvaro ett par veckor tittade fram och det började suga lite i "partytarmen".
Var inte ute efter något avancerat, bara lite tjötande med härligt folk på nån härlig uteservering.
Och när jag nu för en gång skull kan, har lust och möjlighet att komma ifrån blöjbyten och en trotsig lunderbar unge så är det ingen annan som kan.
Nej alla var nån annanstans eller så var de bara hemma pga jobb.
Så här satt jag...strandad. Antiklimax...

Istället så hade jag och X en trevlig och mysig kväll. Vi åt gott, pratade, grät lite och sen slutade det med att han somnade i mitt knä. Gud vad jag älskar den mannen....

Idag hade jag tänkt att njuta av solen. har inga måsten, utan all tid ivärlden. Men tro f-n att regnet öser ner. Antiklimax....

Ja, på tal om stora saker som skulle göras.

Min ögonsten är till salu.
Shettiskille född 2005. Har varit i min ägo sedan den ringa åldern av 1 månad.
Nu finns tyvärr er tiden eller ekonomin för honom längre. Så det är med sorg i hjärtat jag tar beslutet en gång för alla att han ska säljas.

Så, finns det någon som vill och kan ge honom all den tid och kärlek som han förtjänar tveka inte att höra av er!!